blueberrybells

En del människor är svåra att förstå sig på. Typ musiktreor som ser stenhårda ut men blir rädda när man pratar med dem. Eller nåt. Fast folk som är helt olika mot vad man tror är fascinerande. Jag gillar när man inte bara vet var man har en person genom en blick. Det kan bli lite '...jaha' bara och sen bryr man sig inte mer. Ingen mystik liksom!

Hur som helst, kulissarbetet till höstkonserten är klart. Det känns jävligt skönt. Vi fick till och med sluta tidigare, och vi ba yaaaaay!. Tror förresten jag inhalerat typ en hel sprejburk sammanlagt nu. I alla fall, vi har spanat en del på musikarnas repetitioner. Det är festligt, de verkar så laid back liksom. Alla verkar typ feel good and have a good time. Det är fint.

Bodil och jag kom fram till att det skulle vara roligare om kvartetten på bongotrummor hade bastkjol och krigsmålning. But it's cool anyway.

Förresten, lyssna på Intohimo:

Everybody gets a second in the sun
I have a feeling mine has just begun
Music non stop when I close my eyes
Clarity born from a compromise
and you are almost like me

So why don't you dance to the music
I hear inside my head
Why don't you dance to the music
It's the soundtrack for the end

I'm looking for a place to lie in wait
I quit my job to find a perfect fate
Music non stop when I close my eyes
I need some time alone I found a carpark
that is home
You're almost like me

So why don't you dance to the music
I hear inside my head
Why don't you dance to the music
It's the soundtrack for the end

Everybody gets a second in the sun
I have a feeling mine has just begun
Music non stop when I close my eyes
Clarity born from such a compromise
and you're almost like me

HEhehe, jag sitter och dunkar I'm Blue med Eiffel 65 på högsta volym. Sebbe blåste luft i min näsa och gick ut ur rummet :( kan nu typ kanske de 15 hiragana:n vi har till på fredag men har ännu inte checkat glosorna  eller förra veckans läxa. Oh well. Det löser sig.

 

Kan btw verkligen rekommendera att träna hiragana & katakana här

puss

Jag har chattat med Jessika nu hela kvällen, och vi har bland annat diskuterat musik och låtar som framkallar starka känslor. Så då tänkte jag att jag kan ju typ... lägga upp lite texter och så här, från några av mina favoritlåtar som berör mig mest. Börjar med:

Subway to Sally - Feuerkind

(...)

Ich bin ein Stern aus flüssigem Metal,
Ich bin ein Stern,
Alles wird in meinen Armen Asche
Ein Stern, doch kein Feuer blendend weiß
Taute je in mir das Eis.

(...)

Översättning:

I am a star made from liquid metal
I am a star
Everything turns to ashes in my arms
A star, but no blindingly white fire
Ever melted the ice in me

Subway to Sally har varit stora musikfavoriter för mig sedan jag hörde dem första gången back in... herregud jag vet inte... Mitten av 2007 enligt min StS-mapp. Just Feuerkind är den vackraste av deras låtar. Min uppfattning är att den handlar om en adopterad pojke som inte får någon kärlek (mer tvärtom) i sitt 'hem'. Det enda som skulle kunna värma honom är hans föräldrar men han får aldrig träffa dem, så han lever i kyla. Trots att han sjunger att han är en 'stjärna' vars flammor bränner allt till aska i sin famn så finns det ingen eld som kan smälta isen inom honom.
Feuerkind utstrålar så mycket känslor att jag blir alltid tårögd av att höra den, vilket humör jag än är på, för den låter så ärlig och desperat. Btw, Feuerkind betyder Eldbarn, och i texten bränner han också ner huset han bor i.

Next one out is:

Kent - Socker

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...

(...)

... Jocke låter så uppgiven! Och "Men jag sa alltid nej. Men ingen ingen ingen hör", det är så vackert... och framför allt SORGLIGT. Typ nån som är trött på samhället vi lever i och inte bara vill flyta med strömmen, men han har gett upp och gör det ändå för han är så trött på att ingen lyssnar när han säger ifrån så han bryr sig inte om någonting längre. Och andra versen, ingenting är heligt längre, Jesus har sålt sin själ till massmedia pga det är det som förväntas av honom osv. Hela låten inger en ganska hopplös känsla, men den är så fin.

Vi kör på med en till Kentlåt:

Kent - 747

(...)

Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss vi rör oss ni står still...

Lyssnar
stel och fastspänd
och när paniken bryter ut
ler Du svagt och viskar till mig Du
är värd att dö för
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls...

Ok, I'll be honest with you. Bara att läsa texten gör att ögonen sill svämma över, och när de spelade den på konserten den 13 maj vällde tårarna fram (känner att jag börjar bli lite löjlig nu, hehe). MEN! Den är så enkel och avskalad. Och nära, för den handlar ju uppenbarligen om passagerare i ett störtande flygplan, och ja, sånt händer ju ;_; Men bara tanken att sitta brevid sin älskade och vänta på att dö, det är ju helt sjukt.

Mer svenskt:

Kristian Anttila - Paris

(...)

Du sa; stopp
Muren restes och golvet öppnade sin famn
Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg…

Så hörde du…
Det är jag som är bränderna i Paris
Det är jag som är skotten i Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig

Det är jag som är drömmen om Amerika
Det är jag som är arvet i Spanien
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…

(...)

Inget slashcry här asso! Dock min favoritlåt med Kristian, för det är en (imho) lite annorlunda kärlekslåt. Den displayar ju det här med att va kär men inte våga avslöja sig för föremålet för ens intresse, hehe, men ah... Han sjunger ju i princip att han i vanliga fall är självsäker och framåt inte rädd för något, men har träffat någon som faktiskt får honom att bli jätteblyg. Och fyfan vad det kan va jobbigt när man ba OMG JAG VILL VA MED DEN PERSON men inte vågar visa det. Haha det finns så många kärlekslåtar, men den här är speciell. Den är så spot on liksom!

Nu har jag varit tillräckligt patriotisk tycker jag, så let me introduce to you:

Hannah Fury - Away

I heard he is missing in the river now
They say he is nowhere to be found
I hope she sang the sweetest lullaby
So that he was calm when he went down

Angels sing Glory Hallelujah
But he will bring his voice to heaven and blow them all away
He will bring his voice to heaven and blow them all away

(...)

Jag tycker den här låten är helt sjukt vacker! Hannahs röst är magisk, och texten också. Och det är så fint... den här killen har väl drunknat... men låten är så lugn, inte liksom desperat, utan mer jag-hoppas-han-är-somewhere-better-now. Och liksom inte typ FUCK THE RIVER utan mer i "flodgudinnan älskade honom så mycket att hon ville ha honom för sig själv och kommer ta väldigt väl handom honom"-andan. Och hon bara konstaterar att hans röst är vackrare än änglarnas och... eh. Att den drunknade är/var en sån underbar person, så det är mer en kärleksförklaring (vänskaps-?) än en sorgesång liksom. I like that.

Nu börjar det bli lite sent, så jag tror att detta får bli den avslutande låten:

Jack Off Jill - When I Am Queen

When I am queen I will insist with perfect scars upon my wrists
that everything you once held dear is taken away from you

When I am queen sweet girlscout's face and not a one will fall from grace
If all their hearts I could replace, but until then I'll have to...

Drown drown drown myself (...)

When I am queen I will not wait my body type will still be great
I will not leave it up to fate because I hate you too

When I am queen they all will see the patron saint of self-injury
the glitter sores will heal themselves I'll play the part of someone else

Drown drown drown myself
Drown drown drown myself

Jessicka är så jävla powerful! De som förtjänar det (alla assholes som förstör för andra) ska få lida som fan och de som blivit skadade (girlscouts skulle jag vilja översätta till alla trasiga flickor) ska få upprättelse och deras sår ska läka, om hon fick bestämma. Hon är själv en "girlscout" med såriga handleder och hon är pretty fucking rasande. Hon mår uppenbarligen inte så bra själv och vill hämnas på dem som skadat henne och hennes girlscouts, för hon vet hur de känner och vill hela dem. Men hon är inte drottningen (än), och för att bli det, klara det, måste hon bli någon annan "I'll play the part of someone else", någon som är starkare, och fram tills dess är det enda hon kan göra att "drown drown (her)self". Och jag förstår precis hur hon känner sig och ja det är en väldigt arg och ärlig låt som bara går rakt in i en. Jag blir arg när jag lyssnar på When I am Queen, men den är sjukt bra.

Igår tyckte jag att jag var smart. Dagen innan hade jag haft alldeles för tjocka kläder och svettats hela dagen. Igår började vi 12.20 så det var redan dag när jag skulle klä på mig, och det var varmt och strålande sol. Jag tog tunna leggings, shorts, Tshirt och min tunnaste hoodie, och kände mig ganska nöjd med att kläderna för en gångs skull skulle passa vädret. Packade ur paraplyet gjorde jag också. However, när dagens 2 lektioner var över var det stålgrått ute och regnet vräkte ner. Varken Jesper, Bodil eller jag var särskilt pepp på att gå ut så vi stannade på skolan och blåste såpbubblor. Bodil fotade lite och de här bilderna snodde jag från hennes blogg:





Hon tar så bra bilder! Jag är avis. I alla fall, Bodil och jag trotsade regnet till slut och Jesper gömde sig under Hannahs paraply så vi kunde ta oss till bussen. Jag hade varit illamående och hängig hela dagen, så Bodil och jag köpte bröd på Hemköp, och stod sedan utanför och glufsade i oss dem och såg suspekta ut som om vi var på rymmen. Bodil åkte hem och jag försökte köpa mina polkagrislångstrumpor, men de var fortfarande borta så jag drog till Fish ist. Dock ringde jag snart min mor som kom och hämtade mig, för min hälsa var inte riktigt på topp. Såklart är Mor och far övertygade om att det är svininfluensa, men jag hoppas att det är något annat, för astmatiker som jag är tillhör jag en av riskgrupperna. MEH.



Nu sitter jag alltså hemma medans resten av klassen är i skolan och får sina Macbooks. Tss. En bra sak är i alal fall, att igårkväll ringde jag Jessika. Vi pratade i 1 timme och 44 minuter om typ skolan, kläder och hår, hihi. Idag ska jag försöka rita något till henne för jag ska skicka brev.

det här är nog en av mina favoritlåtar evah



Jag måste whinea lite, trots att jag lovade mig själv att inte göra det på bloggen. Jag är så jävla dum i huvudet. Förra terminen fick vi en bilduppgift som gick ut på att göra en serie om vad som helst, i A-format. Jag bestämde mig för my own interpretation av Alice i Underlandet, eller de första kapitlen. Det skulle resultera i en textlös serie på 13 rutor. Jag kopierade upp skissen i dubbel storlek för att underlätta tuschningen, och gjorde alla rutorna på olika bitar av papper för att det skulle vara lättare att arbeta med och scanna in och sätta ihop i PS. Jag hann inte klart (hade en ruta + att scanna in allt kvar) och har längtat hela lovet efter att få finish it då, men vi har ingen bild det här året (vi har foto och formgivning istället) så jag skulle ta hem och göra klart serien istället. Så i fredags gjorde jag en provisorisk mapp av två A3:n, skrev namn och klass på och stoppade allt material i den. Men jag glömde den i skolan, i huvudbtyggnaden, inte estethuset. Och nu finns den ingenstans. Inte i receptionens 'upphittat' och inga lärare har sett den. Någon städare måste ha slängt allt. Halva vårterminens arbete åt skogen. Och just Alice av allt. Vad can man säga annat än *DEEP FUCKING VERTICAL CUT*

Till råga på allt failar jag när jag ska sova = trött angrycat ;_;

21 aug - jag och räkan var på bio och såg Public Enemies för att sen bege oss till slottet för att hedra Typ En Festival med vår närvaro. Partey!

Filmen var nice, med Johnny Depp och Christian Bale plus trenchcoats, hatt och maskingevär. Trevligt! Hahaha de sköt i typ alla scener, och då tömde de nog en hel del magasin också. 30-talet var fint alltså.

Erika har en benägenhet att köpa alla bling-ringar hon kommer över. Hon förklarade sig med att hon måste ha dessa ringar på sig för att smack her hoes liksom, och hoes ger dinero och dinero gör att hon kan köpa fler ringar.


Alltså bad jag henne strike a gangstah pose. Kan dock konstatera att hon är för söt för att vara gangster.

Festivalen var i alla fall asvärd den med. Såg egentligen inte så många band, utan satt mest och chillade med Benji, Bodil, Linus och en massa nytt folk. Till exempel hade vi en Edwin där. Det var lite urflippat men vi kom fram till att han kissar i hörn och sniffar oknäckta ägg. He's The Cooooornerman *sägs med mörk darrande röst*. Bodil-chan och jag byggde en koja av mitt paraply och en filt, och det var väldigt mysigt. Kvällens höjdpunkt var när CK entrade scenen och körde sin grej<3



Det var fääääst, och man kan enkelt konstatera att CK och uttrycket "energiknippe" är synonymer. Han är söt i sin lugg, bouncar som om han aldrig gjort annat och ingen kan verka så lycklig som CK. He rox my sox!

Day two då!

Jag sov hos Fish så sen följde jag med honom till stan en sväng, där han köpte en myströja som han inte kommer att få ha ifred :> Vi missade en hel del av festivalen då vi ville ha lagad mat och inte nöjde oss med pizza, hehe. När vi väl kom tillbaka till parteyområdet hängde jag med Johan och Hannah och deras estetiska homies som gillar att röja. Tysta Mari spelade, och jag har aldig hört dem förut men de var fett nice. Vi drog igång en dance pit och det var fucking underbart (har fortfarande träningsvärk).


Framåt natten var det Promoes turn to enter the stage. Johan var eld och lågor, och även om jag misstänker att lika många som var där för Promoe var där för Svennebanan så var det asvärt.


SÖT.