blueberrybells

Blaaaaaaaaaargh. Alldeles nyss dog en av de finaste människorna jag någonsin träffat, och min absoluta favorit av alla i släkten; min lilla morfar. Världens underbaraste morfar. Han var en sån där människa man bara måste tycka om, världens snällaste och världens coolaste. Han var superpysslig och hade alltid en massa coola saker för sig när han fortfarande var frisk. Han älskade prylar och plockade gärna isär dom och byggde egna. Han var en händig man ♥ Han gjorde bland annat en superfin dalahäst till mig en gång, och en annan gång gjorde han en mindre häst som var jätteskev för jag hade ritat den själv, haha.

De senaste åren har han dock inte varit så pigg, och hans minne försämrades tills han inte ens visste vad det var för årstid eller kände igen sina egna släktingar. Har inte träffat honom på länge eftersom den morfar jag en gång kände inte riktigt fanns kvar ändå. Jag känner mig så jävla dum, men ändå, jag ville bevara bilden jag hade av honom när han var frisk. Och nu har han somnat in för alltid. Det känns brutalt sorgligt, men jag egentligen redan sörjt honom sen en lång tid tillbaka, så på ett sätt är det skönt att ha fått ett avslut. Jag hoppas han är lycklig. Jag är i alla fall det eftersom jag fick känna en av världens mysigaste människor.

Vila i frid, käraste Bengt.