Familjen
Jag tänkte presentera familjen som Shappo, goth-cirkus-direktör-kaninen, nu joinat. Från uppe till vänster till nere till höger: Ninen, Sora, Lars, Edgar, Shappo, Hello Kitty och Hajis. Jag är medveten om att det första och det sista namnet båda avsaknar viss kreativitet, men de bara heter så, klaga inte haha. Det här är i alla fall familjen. Familjen med stort F. Typ.
Ninen och jag går en lång väg tillbaka, den fick jag när jag döptes. Ninen har alltid hetat Ninen. Sora köpte jag strax efter jag träffat Sebastian och jag tycker den påminner om honom (do not judge me) eftersom båda har stora tokblå ögon. Sora är japanska för himmel och det heter han eftersom himlen är blå. Logiken är obestridlig. Lars fick jag förra året av en kompis som heter Lars i mellannamn. Jag döpte björnen till Lars för det gör mig full i skratt eftersom jag tycker det är bland de fulaste namnen som finns och ungeför så icke-isbjörnigt ett namn kan vara. Edgar köpte jag i december och vi är oskiljaktiga sedan dess. Han är en väska som rymmer allt det nödvändigaste. Hans ansiktsuttryck och det faktum att han är en svart katt ledde till att han fick sitt namn efter Edgar Allan Poe. Shappo köpte jag som sagt i fredags men jag har velat ha honom (henne?) hur länge som helst. Han är en San-X karaktär och hade redan ett namn så jag tyckte det var onödigt att hitta på ett nytt. Hello Kitty fick jag i julklapp av Sebastian och det vore absurt att döpa om henne. Hajis köpte jag i somras på ICA för hajar äger. Hon hade en hajbebis på magen, men den fick Sebastian. Han döpte den till Sten... och plötsligt verkar mina gosedjurs namn så mycket vettigare än innan.
Jag har såklart fler gosedjur. Ungefär hur många som helst. Jag räknade till över 100 stycken någon gång när jag var 10, och det är inte alla jag haft. Men jag har inte kvar alla som tur är, haha. Dessa ovanför är i alla fall de viktigaste som bor i mitt rum, och några får till och med sova i min säng. Det sitter dock många små maskotar lite här och där längs väggarna, och på min avlastningsplats ligger Felicia som var min stora kärlek när jag var liten. En svart och vit katt som jag fick när jag var fyra och släpade med mig vart jag än gick, år efter år. Men det är en annan historia. Gissar att alla inte är lika besatta av gosedjur som jag så jag ska avsluta det här inlägget nu. Tjoho!
Ninen och jag går en lång väg tillbaka, den fick jag när jag döptes. Ninen har alltid hetat Ninen. Sora köpte jag strax efter jag träffat Sebastian och jag tycker den påminner om honom (do not judge me) eftersom båda har stora tokblå ögon. Sora är japanska för himmel och det heter han eftersom himlen är blå. Logiken är obestridlig. Lars fick jag förra året av en kompis som heter Lars i mellannamn. Jag döpte björnen till Lars för det gör mig full i skratt eftersom jag tycker det är bland de fulaste namnen som finns och ungeför så icke-isbjörnigt ett namn kan vara. Edgar köpte jag i december och vi är oskiljaktiga sedan dess. Han är en väska som rymmer allt det nödvändigaste. Hans ansiktsuttryck och det faktum att han är en svart katt ledde till att han fick sitt namn efter Edgar Allan Poe. Shappo köpte jag som sagt i fredags men jag har velat ha honom (henne?) hur länge som helst. Han är en San-X karaktär och hade redan ett namn så jag tyckte det var onödigt att hitta på ett nytt. Hello Kitty fick jag i julklapp av Sebastian och det vore absurt att döpa om henne. Hajis köpte jag i somras på ICA för hajar äger. Hon hade en hajbebis på magen, men den fick Sebastian. Han döpte den till Sten... och plötsligt verkar mina gosedjurs namn så mycket vettigare än innan.
Jag har såklart fler gosedjur. Ungefär hur många som helst. Jag räknade till över 100 stycken någon gång när jag var 10, och det är inte alla jag haft. Men jag har inte kvar alla som tur är, haha. Dessa ovanför är i alla fall de viktigaste som bor i mitt rum, och några får till och med sova i min säng. Det sitter dock många små maskotar lite här och där längs väggarna, och på min avlastningsplats ligger Felicia som var min stora kärlek när jag var liten. En svart och vit katt som jag fick när jag var fyra och släpade med mig vart jag än gick, år efter år. Men det är en annan historia. Gissar att alla inte är lika besatta av gosedjur som jag så jag ska avsluta det här inlägget nu. Tjoho!
Postat av: Isbjörnen lars
Det finns en bok om en isbjörnsunge som heter Lars. Just sayin'
Trackback
