Fredagsmys + vampyrmys
Well well! Fredagsmyset hos Erika med Bodil och Jesper var väldigt lyckat ^^ Vi såg Dark Water (scary shit alltså), Confession of Pain och Hauru no Ugoku Shiro, hihi. Sen spenderade Erika och jag hela lördagen med Buffy the Vampire Slayer. 100% chill. Sen köpte vi massa frukt och gjorde en enorm fruktsallad som typ var det godaste jag ätit.
Gårdagen spenderades med min sjuka sötnos, Sherlock Holmes, I am Legend och halva The Road. Sherlock Holmes var rätt gullig, men lite förutsägbar. Diggar the guy love though.
I am Legend var mer än över förväntan, jag gillade den verkligen. Vet att många har någonting emot Will Smith, men jag fattar inte riktigt, han är verkligen en asbra skådis. Vi såg förresten det mycket populärare alternativa slutet också, men det var bara bullshit. Jag menar, man vill ju att huvudpersonen ska överleva, men när han gjorde det var det ju ett superklyschigt Hollywoodending, och man fick inte se om de kom fram i slutet heller. Det riktiga slutet var (även om det kanske var lite väl action-klyschigt) sorgligare, men också mer trovärdigt.
The Road var verkligen superdeprimerande. Vi orkade inte se klart på den (klockan var 00.30) men den lämnade en så hopplös känsla att vi var tvungna att kolla på ett avsnitt med Ouran High School Host Club efteråt, bara för att se något gulligt och roligt innan vi gick och la oss...
Gårdagen spenderades med min sjuka sötnos, Sherlock Holmes, I am Legend och halva The Road. Sherlock Holmes var rätt gullig, men lite förutsägbar. Diggar the guy love though.
I am Legend var mer än över förväntan, jag gillade den verkligen. Vet att många har någonting emot Will Smith, men jag fattar inte riktigt, han är verkligen en asbra skådis. Vi såg förresten det mycket populärare alternativa slutet också, men det var bara bullshit. Jag menar, man vill ju att huvudpersonen ska överleva, men när han gjorde det var det ju ett superklyschigt Hollywoodending, och man fick inte se om de kom fram i slutet heller. Det riktiga slutet var (även om det kanske var lite väl action-klyschigt) sorgligare, men också mer trovärdigt.
The Road var verkligen superdeprimerande. Vi orkade inte se klart på den (klockan var 00.30) men den lämnade en så hopplös känsla att vi var tvungna att kolla på ett avsnitt med Ouran High School Host Club efteråt, bara för att se något gulligt och roligt innan vi gick och la oss...
Trackback
