blueberrybells

I onsdags gjorde jag något jag drömt om hur länge som helst, nämligen provade urban exploring. Jag följde med Bodil och Johan ut på äventyr i vildmarken och letade ödehus! Det var väldigt oplanerat för mig eftersom jag bjev inbjuden i sista sekunden, så jag vandrade runt i skog och mark och knähög snö iklädd strumpbyxor, korta shorts, hoodie och ett par lånade gummistövlar... Men det funkade oväntat bra, haha. Anledningen? Bodde och jag jobbar med våra verk till klassens uppkommande utställning, och Bodil ville fota ödehus. Johan råkade veta ett ställe som fullkomligt kryllar av såna, så vi åkte dit och började vår upptäcksfärd.

Området vi åkte till var väldigt avlägset. Det är ett sånt där ställe där det bara finns skog, åkrar, landsvägar och kannibaler. Men det måste ha varit ett ganska livligt ställe en gång i tiden, för det var nästan creepy hur många övergivna hus det fanns. De var över allt. Hittade man ett behövde man bara gå några hundra meter innan man hittade 10 till. Och de var inte lite gamla och övergivna heller. Det fanns genomruttna små bodar och skjul redo att falla ihop under stora högar av skräp, ved, tegel, säckar, ludd och rör; fallfärdiga små torp fulla av döda råttor och vackra tapeter täckta av damm; uråldriga stugor med mörka hörn, knarrande golv och högar med gulnande tidningar från 70-talet.

Och vi genomsökte allt. Vi spanade i alla fönster, gick genom alla dörrar vi hittade, snokade i hörnen och öppnade varenda skåp i jakt på spädbarnslik. En del dörrar var öppna, en del haspade, andra låsta så vi fick gå på upptäcktsfärd efter nycklar eller helt enkelt vara jävligt kreativa för att komma in. Det var epic. Vi var ute i 4 timmar och jag var i extas i princip hela tiden. Det bästa var nog när vi tog oss in i ett gammalt magasin (inte det äldsta stället vi hittade, men fortfarande jävligt cool). Det var enormt och så fullt av gångar, skrymslen och vrår att undersöka att min hjärna nästan sprängdes för jag visste inte var jag skulle börja. Så jag mest rusade runt och försökte vara över allt samtidigt. Och Bodil som är en härdad skräckfilmsfantast var jättesöt, för stegen man var tvungen att ta sig uppför i det första rummet vaktades av ett ondskefullt rör som låg fett random, så jag fick klättra upp och knyta fast det så hon kunde gå förbi. Tihi. Bodil fotade också hela äventyret, så jag hoppas det dyker upp bilder på hennes blogg snart.

Jag är älskar att gå på äventyr och genomsöka skumma ställen, och är helsåld på gamla mystiska hus. Jag var livin' the dream helt enkelt. Shit. Har sagt det förut, men jag säger det igen: vill bli äventyrare på heltid (och försörja mig som prisjägare). Den där dagen ägde i alla fall. Inte minst för att jag på ett av ställena vi var på hittade en helt sjukt underbar bibliotekskarta, som måste vara hur gammal som helst, haha. Det var en stor ritning över ett skepp, kantad av en massa information om att färdas och navigera på havet osv. Den var smutsig och trasig och bland det vackraste jag sett. Blev kär i den direkt, så Johan tog ner den åt mig och sen bar jag runt på den resten av upptäcksfärden. Ska fixa en ram åt den och sätta upp den. Sjörövaren i mig dansar fortfarande av lycka.