we know who we are and what we wanna say, and we don't care who's listening: we don't rebel to sell it just suits us well
TVÅ SAKER.
1: Den första grejen jag vill uppmärksamma är det här med kyrkogårdar. Många tycker man är respektlös eller dum i huvudet om man har roligt på en kyrkogård. Jag kan absolut förstå resonemanget, att man ska vörda de döda och lämna dem ifred och så. Men försök att se det såhär: många undviker kyrkogårdar för att det är läskigt med döda människor, det är inget kul ställe att hänga på, man vill inte störa de döda osv. Men jag tycker det är sorgligt att undvika dem bara för att de är döda. Skulle det inte vara trevligt om man drog in lite liv och rörelse och glädje på ett sånt ställe som annars bara förknippas med död och sorg? Om jag var död skulle jag tycka om tanken på att folk ändå kunde vara i närheten och ha trevligt. Få bort den dåliga stämningen på kyrkogården liksom. Jag menar inte att man måsta hålla rejv på gravarna, men en picknick kanske?
2: Helt orelaterat, men apropå en grej när jag var hos frisören i fredags. Jag var lite tidig och tjejen som brukar klippa mig höll på och friserade en kvinna ~40 år. Frisören kommenterade min hårfärg och tyckte jag lyckats väldigt bra med färgen osv, och när hon var klar kunde inte kvinnan som blivit klippt heller låta bli att säga något. Jag skämtade något i stil med att "ja jag syns ju bra i alla fall, hehe" och kvinnan höll med, typ "jo jag förstår att det är det som är meningen"... Det är väldigt många, ofta vuxna, som kommit med liknande kommentarer.
Så fort någon har en extrem hårfärg eller utstickande stil så verkar det som att den generella uppfattningen om personen är att man ser ut så för att man vill ha uppmärksamhet eller vara rebellisk. På sätt och vis stämmer det kanske, att man vill göra ett statement och säga att man 'jag tar avstånd från normen' men det är knappast den enda orsaken. Jag har inte rosa hår för att jag känner ett behov av att synas, utan för att jag gillar färgen och känner att jag passar i den. Har provat massa andra men kommer alltid tillbaks till rosa för eller senare. Och folk som till exempel cybergothare eller j-freaks klär sig väl ändå som de gör för att de gillar det. Precis som vem som helst som klär sig i det de gillar.
OJ vad långt det blev. Wasn't my intention.
1: Den första grejen jag vill uppmärksamma är det här med kyrkogårdar. Många tycker man är respektlös eller dum i huvudet om man har roligt på en kyrkogård. Jag kan absolut förstå resonemanget, att man ska vörda de döda och lämna dem ifred och så. Men försök att se det såhär: många undviker kyrkogårdar för att det är läskigt med döda människor, det är inget kul ställe att hänga på, man vill inte störa de döda osv. Men jag tycker det är sorgligt att undvika dem bara för att de är döda. Skulle det inte vara trevligt om man drog in lite liv och rörelse och glädje på ett sånt ställe som annars bara förknippas med död och sorg? Om jag var död skulle jag tycka om tanken på att folk ändå kunde vara i närheten och ha trevligt. Få bort den dåliga stämningen på kyrkogården liksom. Jag menar inte att man måsta hålla rejv på gravarna, men en picknick kanske?
2: Helt orelaterat, men apropå en grej när jag var hos frisören i fredags. Jag var lite tidig och tjejen som brukar klippa mig höll på och friserade en kvinna ~40 år. Frisören kommenterade min hårfärg och tyckte jag lyckats väldigt bra med färgen osv, och när hon var klar kunde inte kvinnan som blivit klippt heller låta bli att säga något. Jag skämtade något i stil med att "ja jag syns ju bra i alla fall, hehe" och kvinnan höll med, typ "jo jag förstår att det är det som är meningen"... Det är väldigt många, ofta vuxna, som kommit med liknande kommentarer.
Så fort någon har en extrem hårfärg eller utstickande stil så verkar det som att den generella uppfattningen om personen är att man ser ut så för att man vill ha uppmärksamhet eller vara rebellisk. På sätt och vis stämmer det kanske, att man vill göra ett statement och säga att man 'jag tar avstånd från normen' men det är knappast den enda orsaken. Jag har inte rosa hår för att jag känner ett behov av att synas, utan för att jag gillar färgen och känner att jag passar i den. Har provat massa andra men kommer alltid tillbaks till rosa för eller senare. Och folk som till exempel cybergothare eller j-freaks klär sig väl ändå som de gör för att de gillar det. Precis som vem som helst som klär sig i det de gillar.
OJ vad långt det blev. Wasn't my intention.
Trackback
