nocountryforyounggirls
Jag blir lite sur på mina föräldrar som bosatte sig utanför civilisationen med historiens största trädgård. Liksom trädgård är väl mysigt men det finns gränser. Jag har inte bett om att bo här och om jag inte hjälper till nog med att kratta och räfsa och klippa gräs och grejer är jag självisk och otacksam. Ja jag är nog lite otacksam för att vi bor här eftersom jag inte har någonting att tacka för. LANDET SUGER. Med andra ord. Snart är det vinter och då blir det 20 minuters promenad i slask och mörker och vind och kyla fram och tillbaka mellan hem och buss flera gånger i veckan, och nu måste jag räfsa löv när det passar mina föräldrar, för när det passar mig duger ju inte för då ska Kent till stan och jag kan inte räfsa utan honom för det blir mer jobb för honom (wtf?). Etc. Jävla skit landet. On top of that svär jag för mycket. Kul.
Trackback
